...eller tja, tidig morgon är det ju faktiskt nu. Men det ser ut som natt ute. Natt och vitt av all snö som kom plötsligt igår, när man just fått barmark och lite lite vårkänsla. Fast jag kan inte låta bli att tycka att det är lite vackert ändå, med det vita, inbäddade.
Hedda ligger i sitt babynest på sängen och knorpar. Eller, som M uttryckte det: Hon låter som en gnolande rymdkamel. Inte direkt argt eller ledset, mer som om hon håller på med något ansträngande (vilket jag också tror att hon gör ...) Hon har också börjat vifta mycket med armarna och gnugga sig i ögonen med knytnävarna, vilket ser otroligt sött ut. Har dock inte lyckats fånga detta på bild.
Mer nya grejer är nya ljud! Hon har börjat göra ett slags klickljud till svar på mina klickljud. Och koo-gurglar som en liten duva. Överhuvudtaget pratar hon mycket mer nu än förra veckan. Och skrattar mer också. Det känns som om kommunikation står högt på prioriteringslistan helt enkelt. Vilket är toppenmysigt! När man blir väckt klockan fyra och möts av ett brett smil och ett "kooo" blir man löjligt snabbt "pigg" och får ett lika brett svarsflin, hur trött man egentligen är. Det är häftigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar