tre veckor gammal, hälsade vi på igår. Åh, så söt och så liten! (Och åh så mycket hår). Det är ju helt bisarrt, men nu kan jag inte minnas att Hedda ju var mindre än så för tre månader sedan. Hur är det möjligt att glömma så fort?
Idag är farmor på besök och just nu trotsar hon och Hedda tråkvädret och är ute på en promenad. Själv är jag lätt yr av friheten och vet inte om jag ska passa på att sova, ta en långdusch eller fixa räkningar, spika upp tavlor och sortera tvätt. Eller bara lyxa till det och läsa tidningen. Eller sticka. Eller ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar